...Alltså finns jag

Efter en omfattande minnesförlust förlorade Schmidt stora delar av sitt förflutna och därigenom också sin framtid. Genom att undersöka förhållandet mellan tiden, minnet och identiteten kan hon i viss mån återskapa sig själv och den värld hon lever i.

”Min fot tränger ner i och växer upp ur marken, rotar sig och därigenom även mig. Trots minnesförlustens identitetslöshet och autismens utanförskap kan jag ta fysisk plats i en för mig obegriplig värld. Jag lämnar ett avtryck av rätten att vara, för oavsett vem jag är och en gång var, vet jag att jag finns.”

Information om konstverket på teckenspråk