Spectacle Agnostico

Just nu för det mesta tvivlar jag alldeles särskilt på mig själv och om de skulpturer som ser ut som kyrkor kan jag säga att dom har sin grund i att jag är fascinerad av människans vilja och förmåga att tro på någonting - fotboll, gud, poesi eller vad ni vill.

Jag tycker om idén att man när som helst kan gå in i ett öppet rum som kallas kyrka utan att vare sig ta av sig skorna, visa leg, betala eller knappa in en kod. Jag vet att betalningen sker indirekt men det går att stå ut med på samma sätt som jag accepterar TV licensen, - jag är inte så nogräknad. För detta får jag en massa skit på köpet, men det går att välja bort och behålla det värdefulla. Den dag som dörren stängs till det hus som kallas kyrka stiger jag ut.