Vägledande samspel - ICDP

Programmet Vägledande samspel - ICDP använder framför allt vägledningsgrupperna som forum för att öka medvetenhet och lyhördhet i samspel. Vägledningsgrupperna hålls på förskolor och skolor och omsätter programmet i praktiken. Vid sex träffar förs samtal under ledning av diplomerad vägledare, för att fördjupa sig i frågor som rör samspel med utgångspunkt i Vägledande samspels tre dialoger. Vägledningsgrupperna är kärnan i att implementera programmet och man kan med fördel delta i flera vägledningsgrupper över tid.

Ledare inom förskola och skola får utbildning med inriktning på ledarskap och verksamhetsutveckling. Ledarens uppdrag är att stödja implementering av programmet och dess förhållningssätt i den egna verksamheten samt att kunna använda det i sitt eget ledarskap i mötet med personal, vårdnadshavare och barn/elever.
Läs artikel från ledarutbildningen: ICDP-utbildning för att utveckla ledarskapet.

Diplomerade vägledare som vill uppdatera sig och få ta del av innehåll i nyare utbildningar samt byta erfarenheter med andra vägledare kan gå fördjupning.  Fördjupningen omfattar fyra tillfällen, en heldag och tre halvdagar. 

Läs mer om programmet på ICDP Sveriges webbsida

De tre dialogerna och dess teoretiska grund

Vägledande samspel - ICDP är ett resursorienterat program som vilar på utvecklingspsykologisk grundteori. Programmet beskriver sammanhangen för barns utveckling. Med syfte att uppmärksamma och stärka positiva delar av samspelet fokuserar programmets vägledningsgrupper på tre dialoger: känslomässiga, meningsskapande och reglerande dialoger. Genom de tre dialogerna och dess tillhörande teman beskrivs positivt samspel mellan omsorgsgivare och barn som gynnar barns utveckling och lärande.

Den meningsskapande dialogen utgår från teorier om att barn lär sig i samspel med andra med större kunskap och erfarenhet. Dialogen tar avstamp i sociokulturell teori (ex Vygotskij 1930-34/1978). Den meningsskapande dialogen beskriver hur utveckling och lärande gynnas av att barnet och den vuxne fokuserar på samma sak, när den vuxne ger mening åt det de fokuserar på samt utvidgar och ger förklaringar.

Den reglerande dialogen har delvis gemensam teorigrund som den meningsskapande dialogen men är mer fokuserad på reglering av känslor och beteende. Den reglerande dialogen handlar om att den vuxne planlägger steg för steg, erbjuder ett anpassat stöd, reglerar med hjälp av situationen och fasta rutiner samt sätter gränser på ett positivt sätt. Den meningsskapande och den reglerande dialogen har liknande funktion men olika syften. Inom den meningsskapande dialogen anpassar den vuxne sitt språk och sitt innehåll efter barnets kunskapsnivå medan den reglerande dialogen handlar om att den vuxne står för stöd och anpassningar så att barnet ska klara av att ta sig an en situation. De två dialogerna kan sammanfattas med att den vuxne vägleder barnet inom den så kallade proximala zonen för utveckling, det vill säga det barn klarar av med stöd (Vygotskij 1930-34/1978).

Den känslomässiga dialogen handlar om samspelet mellan omsorgsgivare och barn och har sin utgångspunkt i bland annat anknytningsteori (till exempel Bowlby, 1969; Ainsworth, 1970). Den känslomässiga dialogen beskriver tillfällen när omsorgsgivaren uppmärksammar, delar glädje med och bekräftar barn samt när bägge har en intim dialog med turtagning.

Neuroaffektiv teori handlar om förmågan att hantera känslomässiga utmaningar i samspel med andra, denna teori kan föra samma alla tre dialoger under ett gemensamt tak.

Vägledande samspel har forskningsstöd som föräldrastödsprogram i en omfattande studie med randomisering och kontrollgrupp (Brekke med flera, 2021). De föräldrar som deltagit kände sig efter programmet tryggare i sin föräldraroll än tidigare och skattade sig som mer sensitiva för barnens behov. De upplevde också en minskning i konflikter med partnern kring omsorgen om barnet, en ökning i upplevelsen av närhet till barnet samt bedömde att barnen blev något mer prosociala och uttryckte en lägre grad av internaliserande problem. Detta stödjer tidigare resultat i studier som inte haft lika god kontroll (Sherr med flera, 2014; Clucas med flera, 2014, Skar med flera 2014a; Skar med flera 2015). Flera studier visar att programmet också har lovande resultat även i andra kulturella kontext (Dybdahl, 2001; Skar med flera 2014b; Abarashi med flera, 2014; Isaeva, 2016; Skar med flera, 2017; Skar med flera, 2019; Gonzalez- Fernandez med flera, 2020). Sammanfattningsvis finns forskningsstöd från flera länder som visar på positiva tendenser i familjerelationer.

Exempel finns på att programmet kan implementeras i både förskola och skola och att pedagogisk personal kan ta till sig innehållet (t.ex. Sundelin, 2009). Edenhammar (2015) presenterade en översikt på dokumenterad erfarenhet av programmet Vägledande samspel inom områdena förskola och skola i tio kommuner och i statliga verksamheter. Framgångsfaktorerna var: 1) Att många kan ta till sig programmet oavsett formell utbildning, 2) Möjligheten till fördjupning i den egna praktiken, 3) Att programmet erbjuder pedagoger ett gemensamt språk, 4) Den teoretiska bredden ger möjlighet till tillämpning på många olika situationer i praktiken, 5) Kopplingen mellan FN:s barnkonvention, läroplanen och VS programförklaring.

Forskning i skolan tyder på att elever presterar bättre i skolan efter att skolan implementerat VS. Berggren med flera (2020) jämförde resultat i en skola, i form av betyg och nationella prov, före och efter implementeringen av VS samt med en annan skola i samma region som var matchad på bakgrundsvariabler. Det fanns en skillnad i elevunderlag då VS-skolan hade fler elever med utomeuropeisk bakgrund, i övrigt var skolornas grupper lika avseende elevers ålder och kön samt lärarnas erfarenhet. Skolornas elever presterade lika på nationella prov i årskurs 5. Resultaten visade att andelen elever på VS-skolan som nådde godkänd nivå på nationella prov i ämnena svenska, engelska och matematik var högre på VS-skolan än på jämförelseskolan i årskurs 9, fyra år efter baslinjemätningen i årskurs 5. En närmare analys av varje kärnämne för sig visade att matematikämnet var det som stod för den signifikanta förändringen.

Forskning pågår nu i Örebro kommun i samarbete med Örebro universitet om förändringsmekanismerna som kan förklara varför VS kan förbättra elevers skolresultat. Genom implementeringsstudier med matchade kontrollskolor undersöker vi bland annat effekter på relationer och lärares tilltro till sin egen förmåga.

ICDP - Introduktion

ICDP - De tre dialogerna

ICDP - Pedagogernas erfarenheter

Samordnare för utbildning inom Vägledande samspel - ICDP

Soile Leino, verksamhetschef Psykologgruppen
soile.leino@orebro.se

Utbildare

Gunilla Eriksson Bergström
gunilla.eriksson.bergstrom@orebro.se

Johanna Berglund
johanna.berglund@orebro.se

Kristina Karlsson
kristina.a.karlsson@orebro.se

Lilian Berggren
lilian.berggren@orebro.se

Michael Dahlman
michael.dahlman@orebro.se

Tua Larsson
tua.larsson@orebro.se

Ann-Sofie Bergqvist
ann-sofie.bergqvist@orebro.se