Fundifarna på Ekängen jobbar med variationsteori!

Variationsteorin bygger på att för att kunna lära sig någonting så behöver man en kontrast, en variation. Till exempel om man skall lära sig färgen gul kan inte allting vara gult utan det behövs andra färger som kontrast till exempel blå.

Vår uppgift i detta upplägg vara att genom att göra en förbedömning kunna avgöra vilken nivå vi skulle lägga undervisningen på. Vilken är den kritiska aspekten? Var ligger utmaningen?

Vi fick välja att arbeta med områdena matematik/programmering eller Kemi/naturvetenskap. Det ämne som vi valde att jobba med var matematik och programmering. VI valde att fokusera på riktning. Under förbedömningen skall inga instruktioner ges eller reglering göras. Där ska vi i det här fallet ge instruktioner och observera den kritiska aspekten.

Jag hade uppmärksammat att när barnen arbetade med Bee-boten så tryckte de mest på riktiningspilarna utan (vad vi kunde se) lägga någon vikt vid hur pilarna såg ut och åt vilket håll bee-booten åkte när de tryckte på dem.

Barnen byggde en väg med hjälp av pilar med olika riktningar

För att få en förförståelse för om vårt antagande stämde så valde vi att låta barnen bygga en väg med hjälp av pilar med olika riktningar. Pilarna skulle läggas på ett rutnät där start och mål var utmärkt. Sen skulle en duplogubbe ta sig från punkt A till punkt B längs ”pilvägen”. Efter att tre barn utfört denna övning gick vi tillbaka till samvärderingen och se om den planeringen behövde justeras inför undervisningssituationen. Denna gång behövdes det inte utan den kritiska aspekten var fortfarande riktning.

Vi gick då vidare till undervisningen. Undervisningssituationen bestod i att under flertal tillfällen köra Bee-boten på en matta och ta dem från punkt A till punkt B. Under dessa situationer hjälpte barnen varandra och fick undervisning hur de kunde tänka kring riktiningarna höger, vänster, framåt och bakåt.

Efter dessa undervisningstillfällen var det dags för efterbedömning. Efterbedömning är samma som förbedömningen och genomförs på samma sätt. Genom tydliga instruktioner och observation. Efterbedömningen i cykel 1 blir också förbedömningen i cykel 2.

Kritiskt aspekt - höger och vänster

Under efterbedömningen kunde vi se att barnen hade fått koll på riktning. De visste hur de skulle använda pilarna för att få fram den riktningen de önskat. Det vi nu kunde se som kritisk aspekt var höger och vänster. Det är någonting som vi tar med oss in i cykel 2.

Cykel 2 består som cykel 1 av samplanering, förbedömning, genomförande, efterbedömning och samvärdering. Variationsteorin kan pågå i fler cykler om vi fortsätter att upptäcka nya kritiska aspekter. I Fundif programmet var vår uppgift att genomföra 2 stycken.

Det här undervisningsupplägget var utmanade och gav oss en hel del gråa hår innan det landade. Det var ett spännande och för oss nytt sätt att undervisa på. Vi tycker så här i efterhand att det är ett bra sätt att kontrollera var barnen befinner sig kunskapsmässigt för att vi ska kunna undervisa barnen så bra som möjligt. Att det är ett bra sätt att utvärdera inför, under och efter ett projekt för att se om vi når de mål vi satt upp samt lagt undervisningen i barnens proximala utvecklingszon.

Hoppas ni fått en liten inblick och förståelse för hur variationsteorin fungerar i praktiken! Ha det bäst!

/Anna och Karin, Ekängens förskola