Bokblogg: Leda förskolans barngrupp och arbetslag, av Lena Edlund

Författaren och fortbildaren Lena Edlund har tidigare arbetat som förskollärare och rektor. Hennes intention med boken är att ge nycklar och vägledning fram till läsarens ledarskap. Boken är lättläst och kryddas med exempel från vardagen för att förtydliga och inspirera. Den ger läsaren fina grundkunskaper inom ledarskap och är en perfekt bok för dig som är ny i förskolläraryrket eller känner en osäkerhet kring din ledarroll.

Vikten goda relationer och värdegrundsarbetet

Redan i förordet avslöjas den gemensamma nämnaren för ett gott ledarskap: goda och tillitsfulla relationer. Bokens första del, som fokuserar ledarskap i barngruppen, inleds med det viktiga värdegrundsarbetet. Edlund menar att i teorin är pedagoger överens om att vara goda förebilder, att visa och vägleda barnen genom ett lyhört och vänligt sätt men att:

Forskning visar dock att det vanligaste sättet att vägleda barn är med direkta tillsägelser, det vill säga med uppmaningar eller tillrättavisningar, som rör hur barnen bör förändra sina beteenden, och att pedagoger försöker disciplinera barnen att lyda och att anpassa sig till rådande rutiner och regler (s. 15).

Pedagoger behöver enskilt och tillsammans reflektera över sitt agerande och värdegrundsarbetet bör få högsta prioritet, två faktorer som går som en röd tråd genom hela boken.

Att skapa gemenskap i barngruppen

Boken ger inspiration till hur vi kan skapa en gemenskap i barngruppen och hur vi kan leda undervisningen utifrån barnens perspektiv. Hon skriver om hur vi kan arbeta tematiskt med material och lärmiljö, att förberedelsen är viktig och att göra sig trygg med det material som ska användas. Att medvetet ta med barnen i ”undanplockningen” kan göra att städning blir ett lärandemoment.

Ett av kapitlen kom att ge mig fler frågor än svar. Edlund menar att svenska förskolor lyder under ett strikt traditionellt tidsschema där dagarna är uppsplittrade i många olika moment. Ett bra sätt att synliggöra alla aktivitetsbyten är att skriva ned alla övergångar under en dag. Dessa övergångar kan skapa en stress som i sin tur kan påverka kvalitén på lärandet, något som jag själv kan uppleva i min yrkesroll. Flytande övergångar, där barn gör olika saker vid olika tidpunkter, skulle kunna vara en alternativ att prova. Samtidigt menar Edlund att det inte finns en universell lösning utan alla förskolor behöver titta på sina unika förutsättningar. Hon tar upp de pedagogiska inriktningarna Montessori, Waldorf och Reggio Emilia utifrån denna tidsaspekt men jag hade gärna läst mer om hur verksamheten kan organiseras för en större flexibilitet.

Det jag kom att uppskatta allra mest med boken är att läsaren ges en möjlighet att grunda sin undervisning i forskning. Edlund menar att det är bekymmersamt att det ofta saknas vetenskapliga metoder bakom pedagogers agerande, särskilt i de spontana undervisningssituationerna som dagligen uppstår. Hon tar konflikthantering som ett lysande exempel. För det första menar Edlund att vi behöver vara förberedda och se konflikter som en del av barnens utbildning:

Ser vi däremot konflikthanteringen som en del av barnens utbildning blir det också naturligt att diskutera vilka konflikter vi förväntar oss kommer att uppstå i barngruppen och hur arbetslaget gemensamt ska arbeta i de situationerna. Om vi börjar tala om begreppet kan den negativa känslan mycket väl förvandlas till nyfikenhet och intresse. Diskussionen kan på så vis hjälpa arbetslaget att se konflikthantering som en del av verksamheten, precis som lek, undervisning, utforskning och samarbete.

”Medling” presenteras som ett alternativ för att använda en vetenskaplig metod. Syftet är att barnen ska hitta en förståelse för sin ”motpart” i konflikten genom att läraren på ett lågaffektivt sätt medlar mellan barnen i olika steg. Vidare menar Edlund att det är viktigt att hela förskolan har en uttalad samsyn kring värdegrundsarbete och konflikthantering och jag tänker att det är värdefullt att även presentera detta synsätt för vårdnadshavarna.

Råd för att leda arbetslaget

Bokens andra del handlar om att leda kollegor i sitt arbetslag. Den som är utsedd av rektorn att leda detta arbete kallar Edlund för arbetslagledare. Mina erfarenheter säger att arbetslagsledaren på en förskola ofta ansvarar för fler än ett arbetslag. Oavsett om du är arbetslagledare eller ej så anger läroplanen att förskollärare har ett särskilt ansvar för utbildningens innehåll och genomförande, samt att leda de målstyrda processerna.

I boken beskrivs ett strukturerat tillvägagångssätt när det gäller att navigera kring läroplanens alla mål. Även här lyfts vikten av att arbeta efter en vetenskaplig grund och hur kollegorna kan göras delaktiga i detta arbete. Jag uppskattar att Edlund nämner problematiken kring att forskning kan motsäga varandra och hur detta dilemma kan hanteras:

För att inte fastna i rätt och fel kan arbetslaget försöka ta till sig olika perspektiv på vad som kan vara viktig kunskap. Barn är olika och många olika teoretiska perspektiv kan bidra till en ”flerstämmig undervisning.

Edlund kommer med bra råd kring utmaningar och prövningar som kan uppstå i arbetslaget, men framför allt hur det förebyggande arbetet kan utformas. Prata igenom hur arbetslaget ska hantera och agera när (inte om) det uppstår en oenighet. Det är allas ansvar att arbetet flyter på och det krävs både ansträngning och mod för att få till ett gott samarbete.

Lätt att förstå och realisera

Avslutningsvis vill jag lyfta bokens styrka: den kan trygga pedagoger i att bedriva undervisning grundad i vetenskap. De metoder och modeller som presenteras är lätta att förstå och realisera. Ibland var känslan att jag hade velat läsa mer kring vissa frågor, men jag är tacksam för referenserna som ger en möjlighet till det.

Ett ledmotiv i bokens båda delar är att utveckla en medvetenhet genom reflektion och analys av undervisningen och att verka för samhörighet och delaktighet. Edlunds bok kan vara till hjälp för att strukturera upp detta arbete, både när det gäller barngruppsundervisningen samt att guida arbetslaget fram till ett gott och konstruktivt samarbete.

/Christine Åberg, förskollärare på Förskolan Asken