Fick stipendium för årets bästa examensarbete i matematikdidaktik

Hej Susann och Moa! Grattis till utmärkelsen! Först den obligatoriska sportfrågan: Hur känns det?

Susann: Det känns jättecoolt och oväntat! Vi visste inte ens att vi var nominerade, så det kom verkligen som en överraskning.

Moa: Verkligen! Vi blev lite chockade, men jätteglada. Det är ju roligt att få bli uppmärksammad när man har lagt ner mycket tid och arbete på något. Det är väldigt roligt att i efterhand få en bekräftelse på att vi gjort ett bra arbete.

Vad var det ni undersökte i ert examensarbete?

S: Vi ville studera vilka representationsformer som matematiklärare i årskurs 4–6 använder i undervisningen, för att se om detta hade någon påverkan på vilka samtalsmönster som uppstod i klassrummet och om vi kunde se några samband mellan representations- och samtalsmönster.

Vad menas med representations- och samtalsmönster

M: Det är något vi delvis har hittat på själva och som handlar om lärarens val av representationer, hur man exempelvis använder sig av bilder, konkret material och ord. När lärare går igenom ett nytt område så börjar de ofta med att visa det med hjälp av konkret material och sen går de vidare till bildstöd och därefter symboler, siffror. Vi hade sett dessa mönster i ett tidigare arbete och byggde nu vidare på dem.

S: När det gäller samtalsmönster har vi utgått från ett redan befintligt ramverk som Skolforskningsinstitutet har tagit fram.

Vad kom ni fram till?

M: Vi kunde se att när en lärare väljer att använda flera olika representationer så blir samtalen av mer utforskande karaktär och det är just den typen av samtal som man vill eftersträva. Tidigare forskning visar att det är bäst för eleverna. Men sen kunde vi också se att det var en av de representationsformer som stack ut lite, att samtalen blir mer utforskande när läraren använder specifikt konkret material i undervisningen.

S: När eleverna får använda något konkret material så ökar delaktigheten och engagemanget. De ställer fler frågor och deltar i högre utsträckning i samtalet jämfört med när läraren inte använder konkret material. Då är det istället vanligare att eleverna sitter och gör eller tänkter på något annat än matematiken. Med konkret material blir matematiken lite mer lekfull och enklare att prata om. Med det blir det enklare att bibehålla elevengagemanget och delaktigheten. Det är något som vi har pratat ganska mycket om, att när man först lär sig matematik, på lågstadiet, så är det mer lek i matematiken, man använder mer konkret material, men att på mellanstadiet blir det mindre och på högstadiet syns det väldigt sällan.

Tycker ni med andra ord att graden av abstraktion ökar för fort i matematikundervisningen?

M: Nej, så måste det också få vara. Men man får inte glömma bort det lekfulla, framför allt när man introducerar något nytt.

S: Men vi har själva reflekterat kring att det är ett ganska stort hopp från låg- till mellanstadiet. Från att ha varit väldigt mycket lek, med mycket konkret material, blir det plötsligt bara mattebok. Där är det lätt att tappa några elever, särskilt de som har svårt att hänga med och lätt 'försvinner iväg'. Genom att använda konkret material får dessa elever något att hålla fast vid i samtalen.

Ni är båda nya i läraryrket. Vad tycker ni är roligast med att undervisa i matematik?

S: Just nu undervisar jag faktiskt inte i matematik. Jag har svenska och bild idag, men min högsta dröm är att undervisa i matematik!

M: Jag har en klass där många är väldigt intresserade av matematik, vilket har gjort det lite lättare för mig att komma in som mattelärare eftersom det finns en väldigt positiv inställning till ämnet. Jag var beredd på att alla skulle 'hata matte', för det brukar kunna vara så, men jag tycker att det är jätteroligt. Det är lätt att skapa relationer till sina elever när man undervisar i matematik eftersom många ber om hjälp, vilket gör att man pratar med varje elev och får hjälpa till och guida den eleven framåt i sin utveckling i ämnet, vilket jag tycker är väldigt kul. Jag har försökt göra så att vissa lektioner har vi problemlösningslektioner, andra har vi genomgång tillsammans, andra lektioner får de spela mattespel. Man kan verkligen variera undervisningen i matematik på många olika sätt, vilket jag tycker är kul.

S: Vad avundsjuk jag blir! Det där ser jag verkligen fram emot! Men jag är lite resurs i matematik, iallalfall – det är jag tacksam för. Alla “aha-upplevelser” man får vara med om, som man nog inte riktigt kan få i andra ämnen, det tycker jag är superkul! Då känner man verkligen som lärare att min hjälp gjorde skillnad, vilket är en häftig bekräftelse.

Avslutningsvis, vad ser ni som den största utmaningen när det gäller att möta och stimulera eleverna i deras matematikstudier?

M: Tiden, skulle jag säga. Att på en mattelektion kunna möta alla elever i deras behov. Det är 30 elever i min klass och jag har ofta lektion i helklass. När de sedan ska sitta och räkna på egen hand har jag elever som både behöver ganska mycket utmaning, för att de tycker att det är jättelätt, och så har jag elever i årskurs fem som har kunskaper på årskurs tvås nivå. Det är absolut min största utmaning, att göra genomgångar som alla kan ta in och känna är utmanande, intressanta och lärorika. Men också att kunna hjälpa till och utmana varje elev på en nivå som passar dem.

S: Utifrån det som jag hittills har varit inne i matematikundervisningen, och det gäller förresten andra ämnen också, ser jag att elevernas tålamod inte riktigt existerar, att 'om man inte fattar så fattar man inte'. Att sitta och klura och fundera känns inte riktigt som något som dagens elever gör. Det handlar istället mycket om att bara producera, snarare än att förstå. Många elever räcker upp handen och vill ha bekräftelse på att de har gjort rätt och tycker man är konstig när man ber dem förklara hur de har kommit fram till svaret.

M: Samhället är lite så. Allting ska gå ganska fort och man ska få stimulans på många olika sätt. Man har svårt att sitta och vänta, men också att försöka hålla ut och ha lite ihärdighet.

/Jonas Gunnarsson, Pedagog Örebro