I Luften – från moln till skrift

Bild på en tofsvipa

Detta är en projektberättelse, från förskolan Äventyret, som tog sin början bland molnen och fortsatte till skriftspråkets oanade höjder. Genom att följa barnens nyfikenhet och intresse för luften har projektet, under temat naturvetenskap, utvecklats under året. I denna text beskriver pedagogerna genomförandet och deras reflektioner kring arbetet.

Under året har vår barngrupp, bestående av 17 barn mellan 2-4 år, arbetat i projekt under temat naturvetenskap. Möjligheterna och ämnena var många men fokus kom tidigt att hamna på det som barnen observerade på himlen och i luften runtomkring förskolan och därför valde vi att namnge projektet ”I luften”.

De första veckorna på höstterminen ägnades åt att uppmärksamma och undersöka olika djurs och föremåls förmåga till att kunna flyga, samt även vinden och dess egenskaper. Vi använde oss av tunga och lätta material för att få olika upplevelser av gravitation och luftmotstånd. Barnen tillverkade ”flygpinnar”, pinnar med band för att synliggöra vinden och hur den rörde sig. Genom experiment kunde vi även synliggöra hur luftballongen flyger med hjälp av varmluft. Barnen tillverkade även egna luftballonger i olika material.

Pojke pekar på luftballonger

Drama, lek och musik var även uttryckssätt som vi använde oss av för att ge barnens så rika erfarenheter som möjligt av luftballonger och andra företeelser som hade med vind och luft att göra.

Efter julledigheten kom snön och vi pedagoger kände oss frågande på vilket sätt vi kunde hålla projektet levande under en tid då vi skulle tillbringa mer tid inomhus än vad vi gör under andra delar av året. Några av barnen hade redan innan jul börjat visa intresse för bokstäver och nu ställde vi frågan till dem om de ville skriva en luftballong-saga.

Vi ville uppmuntra barnens nyfikenhet inför skriftspråket och utgå från barnens gemensamma kunskaper som redan fanns. Många kunde redan första bokstaven i sitt namn och vi såg hur snabbt de lärde av varandra då de satt tillsammans vid borden och skrev. Författandet av sagan tog fart och återspeglade barnens olika intressen och erfarenheter. I skapandet kom också många funderingar och erfarenheter fram utifrån höstens utforskande av hur en luftballong fungerar.

Barnen fick arbeta med bokstäver och text både med hjälp av dator och för hand. Vi utgick från de bokstäver som barnen kunde skriva själva och klistrade in dessa i den datorskrivna texten. Under veckorna som arbetet med sagan fortskred så blev de egenhändigt skrivna bokstäverna allt fler. Barnen kunde nu inte bara sina egna bokstäver utan även kompisens, syskonens, mammas och pappas. Intresset spred sig och vi såg nu även de yngre barnen (2-3 år) göra tecken föreställande bokstäver som skulle användas till sagan. Barnen förstod att de ”streck” de åstadkommit kunde få en innebörd i ett större sammanhang.

Barn skriver för hand och på dator

Vi läste regelbundet tillsammans det vi senast hade skrivit och det skapade i sin tur mening och förståelse för varje enskilt barn omkring innehållet i berättelsen. Barnen gjorde även illustrationer till sagan som förstärkte det som texten beskrev. Sagan växte fram allteftersom på vår reflektionsvägg, tillgänglig för alla barn, pedagoger och föräldrar. När sagan hade nått fram till ett slut hade alla barn varit delaktig i någon form.

Parallellt med sagan arbetade vi även med bokstävernas egna tecken (teckenspråk) då vi använder oss en del av teckenstöd i vårt arbete med barnen. Nu observerade vi att barnens förståelse fördjupades och breddades. När barnen uppmärksammade bokstäver kunde de nu både känna igen bokstaven, hur den lät samt även visa dess tecken. Sedan inflikades alltid bokstavens ägare t.ex ”- Mammas bokstav!” Det var viktigt för barnen med den personliga kopplingen, en bokstav var symbolen för något som barnet relaterade till.

Genom arbetet med sagan kom vi även i kontakt med Sveriges karta. Luftballongen flög till olika platser och städer som barnen hade anknytning till och dessa märktes ut på en karta som vi satte upp. Med kartans hjälp kunde barnen följa ballongens resa genom att även se på de små skyltar med platsen/ortens namn som sattes upp. Barnen började nu uppmärksamma och jämföra långa och korta ortsnamn. Skellefteås skylt var exempelvis längre än Faluns.

Saga skriven av förskolebarn

När våren kom och barnens blickar åter riktades mot himlen var det fåglarna som nu fångade barnens intresse. Tillsammans upptäckte vi nya arter varje dag och barnen var angelägna om att föra dokumentation över de olika fåglarna. Med entusiasm och tilltro till sitt kunnande över att förmedla i bild och text ville nu barnen göra egna fågelskyltar där man kunde läsa fågelns namn och även se en bild över hur den såg ut.

Med glädje har vi fått följa barnens resa i ett projekt som har tagit sig uttryck på många olika sätt. Att arbeta projektinriktat med ett forskande förhållningssätt har möjliggjort fördjupning och reflektion hos både barn och pedagoger. Vi har medvetet använt flera olika uttryckssätt för att fördjupa barnens förståelse över ett fenomen eller intresse och därav var det även naturligt att se skriftspråket som ännu ett verktyg. Vi har kunnat följa hur barnens intresse och engagemang för bokstäver och skrift gett upphov till möten och samtal mellan barnen. De har tagit del av varandras kunskaper och hjälpts åt med att försöka forma ett slingrigt ”S” till kompisen vars namn börjar på bokstaven. Vi som har jobbat nära barnen under året är imponerade över vad de åstadkommit och det är med tillförsikt och glädje som vi nu ser fram emot att följa dessa barn återigen efter sommaren.

 

/ Linda Lans, Maria Högberg och Emma Brandell, Förskollärare på Äventyrets Förskola

Senast uppdaterad:

Publicerad: