Barn läser bilder med kroppen

Händer kladdar med rosa färg

Den här texten kommer att handla om två saker: dels om min resa från förskollärare till forskare, dels om de yngsta barnens kommunikation om bilder. Förskolebarnet Emil, som är ett år och tre månader, ska hjälpa mig att belysa dessa båda fokus. Observationen är hämtad från min studie där jag följde en förskolegrupp med ett- och tvååriga barn, och studerade hur de kommunicerade om bilder.

Emil sitter på golvet och bläddrar i en pekbok. Jag sitter bredvid och tittar också i boken. Han vänder sig mot mig och pekar på en bild som föreställer kakor. ”Mmm” låter han, bläddrar vidare och en katt blir synlig. ”Mjau”, säger han då och pekar på katten. På nästa uppslag finns en tandborste. Emil stoppar fingret i munnen, biter runt det med synliga tänder och pekar på tandborsten. Han riktar sedan åter blicken mot mig, som för att se om jag förstår hans gest. På nästa uppslag finns en spargris. Emil pekar på den, biter åter på fingret, tittar på mig och skrattar. Jag skrattar också och förstår att Emil skojar med mig. Han bläddrar då snabbt tillbaka till tandborsten, pekar på den och säger ”Däh!”.

Från praktikerblick…

Barn möter ständigt bokstäver och symboler. Dessa möten sker överallt och pågår redan från födseln. I förskolan ska dessa möten stödjas och språket ska stimuleras enligt förskolans läroplan. Barns språk-, läs- och skrivutveckling betraktas som framväxande i kommunikation och samspel tillsammans med andra. De skriftspråkliga aktiviteterna ingår alltid i ett kommunikativt sammanhang (Barton, 2007). Med en mångårig erfarenhet av att arbeta som förskollärare hos de yngsta barnen, ser jag Emils och mitt samspråk i den beskrivna situationen som ganska typisk för hur barn och förskollärare använder bilderna i pekböcker. Förskolläraren pekar på bilderna och benämner dem med ord eller ljud, man bläddrar i boken på det sätt som är vanligt i vår kultur och man benämner vänster bild före höger. Barnen slussas då in i en vana att umgås med böcker och tränar sig på ord och ljud som förekommer i samband med detta. Som förskollärare utförde jag en mängd olika handlingar som syftade till att stimulera barnens språk-, läs- och skrivutveckling, pekboksläsning var en. Mina handlingar präglades oftast av att jag skulle lära barnen ord och begrepp samt att det fanns en metod för att göra detta på rätt sätt. När jag började min forskarutbildning i september 2010 var jag som yrkesverksam förskollärare en praktiker.

…till forskarblick

Den forskarblick som jag erövrat under min forskarutbildning kan beskrivas som en ökad förmåga att problematisera. Vad blir då synligt i samspelet med Emil i exemplet ovan? Emil använder inte så många ord, men det är ändå tydligt att han deltar i en meningsfull konversation tillsammans med mig. Genom att han använder bilderna, gester, pekande, blickar och verbala yttranden skapas mening. Med andra ord: han använder kroppen i sin kommunikation. Trots att han inte uttrycker sig verbalt, kan man genom att betrakta de handlingar han utför, uppmärksamma hans kunskap och hans utforskande av bilderna (Kress, 2010). Emils kommunikation om bilderna, hans skapande av mening mellan och om bilderna kan betraktas som ett läs- och skrivlärande. För om meningsskapandet i aktiviteten lyfts fram och placeras i förgrunden, blir det synligt hur gesten för tandborste gör att Emil blir skapare av mening och kunskap (Kress & Selander, 2010).

Trots att inte tandborsten får ett verbalt ljud eller ord, visar Emil med sina gester att han valt ut information där detaljer som hans kroppsrörelser och blickar kan ses som ledtrådar till vad han uppmärksammar och lägger vikt vid i bilden. Att skapa mening runt symboler och bilder kan ske på många olika sätt och med hjälp av olika resurser. Bokstäverna KATT kan sägas vara symboler för vårt ord för katt. Emils gest för tandborsten kommunicerar vissa saker som gör att jag kan tolka den som symbol för just tandborste. Om man ska studera och stödja barns språk-, läs- och skrivlärande i förskolan behöver man alltså vidga förståelsen för vad det kan vara för små barn. Genom att beskriva barns läsande som en fråga om att hantera, forma och omforma olika teckensystem, bilder och symboler, synliggörs yngre barns olika kroppsliga sätt att skapa och återskapa kunskaper och menig. Och inkluderar genom detta även både kroppsrörelser och bilder i ett läskunnighetsbegrepp.

Genom att erövra en forskarblick har jag förflyttat mig från konkreta situationer till en mer abstrakt nivå där helheten i Emils och min kommunikation blir synlig. Med min forskarblick blir det möjligt att studera de olika kommunikativa rörelser som formar meningsskapandet. Det blir då inte längre möjligt att skilja barnet från meningsskapandet, eftersom dessa processer ständigt skapas om.

Didaktiska slutsatser

Vad har min studie då kommit fram till? Barnen läser och skapar mening om bilderna med hjälp av kroppen, där gester, blickar och överkroppens lutning bidrar till kommunikationen. Barnens fokus i kommunikationen sträcker sig bortom vilket medium bilderna finns i och bortom de benämnande och språkliga aspekterna i kommunikationen. Avslutningsvis pekar min studie på att inte bara det verbala språket ligger till grund för lärandet och att barns kroppsspråk är utgångspunkten för kommunikation om bilder i förskolan. Den didaktiska utmaningen handlar alltså om att som förskollärare uppmärksamma och synliggöra de gester som barnen använder, som Emils gest för tandborsten.

Min forskarutbildning har resulterat i en förståelse av att genom att problematisera det konkreta kan andra meningar skapas, att lärande inte är linjärt utan mer mångdimensionellt. Att skapa mening är alltså en process olik processen att ta sig fram till ett färdigt mål. Det är i skapandet av mening som man kan få syn på vart man är på väg. För barn som skapar gester där orden saknas, och för praktiker som ska erövra forskarens blick.

Referenser:

Barton, David (2007). Literacy. An introduction to the ecology of written language. Oxford: Blackwell publishing.

Kress, Günter (2010). Multimodality – a social semiotic approach to contemporary communication. Oxon: Routledge.

Kress, Günter & Selander, Staffan (2010). Design för lärande – ett multimodalt perspektiv. Stockholm: Norstedts.


/Hanna Thuresson

Senast uppdaterad:

Publicerad: