Rävsaxen – klämd från två håll och det som offras är framtiden

Vi slår ihop det sista nationella provet. Vi är fyra lärare i NO och teknik på högstadieskolan Navet i Örebro. Vi har rapporterat alla resultat till alla det berör, såsom Skolverket och forskare på olika lärosäten som ska analysera resultaten. På skolnivå fortsätter vi analysera resultaten och diskuterar hur vi systematiskt kan öka måluppfyllelsen.

Samtidigt utomhus är det maj och solen gassar. Det sägs bli en ovanligt varm och torr sommar. I Italien är det extrema skyfall. I södra Frankrike inför myndigheterna poolförbud för att spara vatten inför en förmodat torr sommar. Världen brinner och rinner om vartannat. Väderfenomenet El Nino förutspås sätta världens medeltemperatur över FN:s mål om max 1,5 grader i global medeltemperatur över den förindustriella. Kris på schemat.

Vi packar ner högarna med nationella proven och låser in dem i arkivrummet på skolan. Vi konstaterar att provet var extremt faktatungt. Kemi. Många elever som inte fick godkänt. Många timmars övning för prov. Många timmars rättning. Många timmar med vikarier för eleverna när vi rättade proven. Många timmar som skulle kunna användas till annat. Jag tycker det är rimligt att ha nationella prov i kärnämnena. Men i NO, nej det tycker jag inte. Så du vet min ståndpunkt.

Över en kaffe efter rättningen diskuterar vi NO-teknik-lärare på skolan över syftet i NO:s kursplaner. Och den övergripande syftesformuleringen. Ämnet NO har tre syften. Kort handlar det om att eleverna ska lära sig att resonera kring begrepp och samband, kunna använda kunskaperna för att kommunicera och granska samt kunna arbeta systematiskt. Det är de tre syftena vi planerar för, undervisar i och utvärderar. Men tittar vi på de övergripande och inledande syftestexterna för ämnet står det också:

”Undervisningen i ämnet kemi ska syfta till att eleverna utvecklar nyfikenhet på och intresse för att veta mer om omvärlden.”

”Med kunskaper om materiens upp­bygg­nad och oförstörbarhet får människor redskap för att kunna främja hållbar ut­veckling.”

Jag kan lugnt konstatera att vi inte uppnått effekt bland eleverna i ämnet kemi i år. Deras känsla för ämnet är inte nyfikenhet. De har inte utvecklat redskap för att främja hållbar utveckling. I och med det nationella provet i kemi har de utvecklat en dålig känsla för ämnet. Korvstoppandet inför nationella provet innebar missade timmar där vi kunnat jobba med kemi och hållbar utveckling.

Och det är likadant i de andra två NO-ämnena, biologi och fysik. Tittar jag närmare på andra ämnen där lärande för hållbar utveckling är en viktig del i kursplanerna, såsom samhällskunskap och geografi, så framträder samma information från Skolverket. Begreppet hållbar utveckling står högt upp i syftestexterna. Och jag vet samtidigt att mina kollegor i SO har fullt upp med att få plats med allt stoff i ämnena, och lärandet för hållbar utveckling riskerar att hamna i skymundan för mängden centralt innehåll.

Det blir svårt för lärarkåren att arbeta systematiskt med lärande för hållbar utveckling så länge konflikten mellan centralt innehåll och de övergripande syftena kvarstår.

Men enligt Skolverket så ska hållbar utveckling genomsyra undervisningen i skolan. Och det gäller till och med alla ämnen. Även om extra fokus ligger på undervisningen i NO och SO. Men så länge som Skolverket genom ett nationellt prov i kemi så starkt betonar att det centrala innehållets fakta är viktigare framför lärande i hållbar utveckling så kommer inte vi lärare att lyckas skapa den agens och förändringskraft Skolverket vill att vi ger eleverna för framtiden. Fokus blir fakta. Förmågor och lärande för framtiden får komma i andra hand.

/Jonas Edlund, Navets skola 7-9

Senast uppdaterad:

Publicerad: