Att stå ut med lärandegropen när du undervisar om hållbar utveckling

Lärande för hållbar utveckling – jag skrev förra året om det i en artikel för Örebro universitet inom ramen för Framtidens lärarutbildning och refererade då till en undersökning från Naturskyddsföreningen (länk längst ner) från 2017 om att bara hälften av kommunerna planerar för och stödjer grundskolorna i arbetet mot Agenda 2030 – den färdplan som just nu gäller för vägen mot en hållbar värld.

Vad har det här med lärandegropen att göra då tänker du kanske? Jo, att det går trögt att ta sig genom groparna när det kommer till hållbar utveckling. Tre saker.

Lärandegrop nummer ett: Den gropen handlar om oss lärare som behöver skapa nya arbetssätt för att jobba in hållbarhetsundervisningen i våra klasser. Jag har för många gånger hört lärare säga att de inte hunnit med hållbarhetsfrågorna, för att de ligger sist i boken. Det är minst sagt oroande att höra. Vår tids stora ödesfråga, den hanns inte med. Jag skulle ha svårt att se mina elever i ögonen om de om tjugo år träffar mig på stan och frågar varför de inte fick veta mer om hållbarhetsfrågorna i skolan. För att kapitlet var sist i boken och det kom friluftsdagar och PRAO-veckor emellan. Det håller ju inte. Vi måste jobba in hållbarhetsfrågorna som ett naturligt inslag i undervisningen; det är inget enskilt kapitel i en bok. Och du kommer att gå ner i lärandegropen när du ska ta dig an det och skapa nya arbetssätt, för dig och hur du samverkar med dina kollegor. Din skolledare måste också skapa utrymme för detta, och förmedla sin vision.

Lärandegrop nummer två: Att undervisa om hållbar utveckling ställer en hel del krav på att förstå villkoren för vår planet – de planetära villkoren. De kunskaperna finns. Du kan till exempel söka på planetära gränser på internet så kommer du till bra sidor. Men sedan behöver du ta till dig vad de innebär. Och hur du ska undervisa om dem. Men de kunskaperna antingen har du eller kan lätt införskaffa. Det finns också böcker om det. Till exempel boken Lärarnas Agenda 2030 – så kan du utbilda om de globala målen. Det är en metodbok som förenar expertis med pedagogik och didaktik – en bra start. Se också hur du kan undervisa med filmerna som du kan läsa om i det förra blogginlägget i den här serien.

Det som kan vara svårare att formulera är hur vi människor ska leva, ekonomiskt och socialt för att leva i synk med de planetära villkoren. Och hur du ska undervisa om det. Det är en djup lärandegrop, det. Det finns såklart övergripande svar på de frågorna, men det är svårt att hitta något samlat. Du kan börja i de globala målen och Agenda 2030, som det finns mycket beskrivet kring. Men det kan vara svårt att få det att fästa bland dina elever, beroende på vilka åldrar du har. Så du måste tillsammans med dina kollegor hitta ett arbetssätt som fungerar för er. Och du måste vara noga med att förmedla för eleverna när du presenterar ibland halvt dystopisk information, att det finns hopp och att ni kommer att arbeta handlingsinriktat tillsammans för att skapa en liten förändring, så viktig om än så liten. Du kan läsa mer om det i mina tidigare bloggar. Allt detta är en vandring i lärandegrop nummer två.

Lärandegrop nummer tre: Den handlar om elevernas lärandegrop. När du och dina kollegor satt er in i frågorna om hållbarhet och hittat ett arbetssätt för att undervisa om det, då är det elevernas tur att möta samma mödor. Och de är inte lika tränade på att gå ner i lärandegroparna som du. Kanske är de vana vid att lärare i tidigare år eller på andra skolor byggt en hängbro från den ena sidan till den andra sidan, så det inte ska bli så jobbigt för eleverna. Men det är faktiskt så, att har du inte klättrat ner i gropen och upp igen på andra sidan så kan du inte njuta av din nya utsikt. Det blir helt enkelt inte samma känsla om du inte kämpat dig till den. Och det måste vi hjälpa eleverna med.

Exempel: Jag gav mig tusan på att en klass i åttan på min skola skulle förstå konsekvenserna av att Kina har kontroll över 90 procent av alla jordartsmetaller, metaller som är viktiga för den gröna omställningen. Sverige har många av dem också i berggrunden, men att bryta nya gruvor i norr leder lätt till motstånd. Detta var när vi jobbade med kemi och periodiska systemet, så det var en lämplig uppgift att öva kriteriet att ha åsikter om en naturvetenskaplig fråga. Oj vad svårt de tyckte det var först, oj vilken fin lektion vi hade sedan när de skrev klart det sista och lämnade in uppgiften. Oj vad jag njöt av deras diskussioner den sista kvarten innan de lämnade in uppgiften. Vi gick ner i gropen tillsammans, och kämpade oss upp på den högre kullen på andra sidan. Och vi förtjänar utsikten.

Slutligen. Jag har vandrat genom många djupa lärandegropar det senaste åren då jag satt mig in i och skrivit en bok om lärande för hållbar utveckling. Det är tufft att gå ner i gropen, framför allt att vandra upp för den på andra sidan, för den backen är än brantare än backen jag gick nerför på väg ner i gropen. MEN – på andra sidan gropen finns en högre kulle, och utsikten är betydligt bättre, och faktiskt ljusare. För nu vet jag mer om hur vi ska rädda världen, och hur vi ska arbeta för att göra det. Och det ger hopp – och en stark känsla av mening i mitt jobb, och i mitt liv. Det blir på riktigt – viktigt.

Och ett sista tips. Förändring innebär alltid en försämring till en början. Det är därför vi inte gillar det.

Rapporten från Naturskyddsföreningen: lhu_rapport_2017_0.pdf (naturskyddsforeningen.se)

/Jonas Edlund, Navets skola 7-9