Bokblogg: Tusen tomma skolbänkar, av Caroline Jonsson
Boken Tusen tomma skolbänkar är skriven av journalisten Caroline Jonsson i samarbete med Riksförbundet Attention. Idag står tusentals skolbänkar tomma i den svenska skolan på grund av det som kallas problematisk skolfrånvaro. Bakom varje tom bänk finns en elev och i den här boken får vi ta del av några av dessa elevers egna röster. Det är unika berättelser men samtidigt finns en del gemensamt. Eleverna har en önskan om att vara som alla andra och gå i skolan, de vill få sin rätt till utbildning tillgodosedd. Av olika anledningar gör skolmiljön och skolformen att detta inte blir möjligt.

Grundläggande behov
Eleverna i boken berättar om deras önskan att bli förstådda, sedda och lyssnade till. Detta är grundläggande behov som borde vara självklara i dagens Sverige där Barnkonventionen sedan 2020 är svensk lag. Berättelserna i boken vittnar dock snarare om motsatsen till delaktighet och inflytande. När eleverna inte får sina grundläggande behov tillgodosedda lägger de i stället ansvaret på sig själva och blir bärare av olika problem kopplade till skolsituationen. Stress och psykisk ohälsa blir tydliga konsekvenser liksom ett utanförskap samt förlorade rättigheter.
Riksförbundet Attention
Riksförbundet Attention, som står bakom boken, är en intresseorganisation för personer med Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, och deras familjer. Attention jobbar med att synliggöra rättigheter för människor med NPF och genom kunskap vill de förändra attityder kring funktionsnedsättningen. Enligt Attentions skolenkät 2023, vilken besvarades av 2700 vårdnadshavare, är en fjärdedel av eleverna med NPF hemma från skolan helt eller större delen av tiden.
Forskningen
Sara Linderdahl, forskare i pedagogik vid Uppsala universitet har bidragit med ett kapitel i boken. Enligt Linderdahl har idén om att alla barn ska passa in i skolsystemets mall varit den samma i över 100 år. Hur en skola och ett klassrum är uppbyggt är fortfarande detsamma. Vi har en mängd barn i samma ålder tillsammans i ett klassrum och på rasterna. I varje klass är det en eller två lärare och schemat bygger på olika lektioner efter varandra. Linderdahl skriver att ”skolfabriken som form har satt sig så hårt att vi tror att den är orubblig”. Det som har förändrats är att skoldagarna blivit längre och att barnen behöver gå flera år i skolan. Skolan möter fortfarande samma elever – individer med olika behov och svårigheter. De elever som mår dåligt i skolan idag är samma grupp som straffades ut för 100 år sedan. Vidare skriver Linderdahl att ”om skolan ska nå sina kunskapsmål behöver skolsystemet betrakta elever som komplexa människor som kräver tid och resurser”.
Orsaker till skolfrånvaro
Lars Westerström, specialistläkare inom barn- och ungdomspsykiatrin har också bidragit med ett kapitel i boken. Westerström skriver att utmattningssyndrom sannolikt är en orsak till skolfrånvaro och lyfter den långvariga stress som ett barn som inte går till skolan blir utsatt för. Vidare ser han att intryckskänsliga barn utsätts för mera stress och att barn med NPF diagnoser är extra utsatta. Kapitlet problematiserar också behandling och möjligheter till läkning som vård och skola kan vara en del av. Även Westerström belyser vikten av att anpassa skolmiljön samt skolans skyldighet att lyssna till och ta hänsyn till det enskilda barnets behov.
En bok för alla som möter elever i problematisk skolfrånvaro
Forskningen kring skolfrånvaro går framåt i Sverige men det är inte ofta vi får ta del av elevernas perspektiv. Författarens förhoppning är att bokens röster ska generera förståelse, kunskap och insikter kring problematisk skolfrånvaro så att de som möter dessa elever kan se möjligheter och andra perspektiv. Boken är väl värd att läsa för alla som jobbar inom skolan men även för de som möter barn och ungdomar inom vården och socialtjänsten. Vi behöver ökade kunskaper för att tillsammans bygga upp en gemensam samsyn kring problematisk skolfrånvaro och de utmaningar vi som samhälle möter. I Sverige har vi skolplikt och alla barn har rätt till sin utbildning. Och mitt i detta får vi inte tappa barnens rätt till delaktighet och inflytande.
/Ewa Ottonius, kurator på utvecklingsenheten, Förskole- och grundskoleförvaltningen
Senast uppdaterad:
Tack för ditt svar!
Berätta gärna vad vi kan göra bättre på den här sidan för att förbättra webbplatsen! Vi har ingen möjlighet att svara, men dina synpunkter är värdefulla för oss. Tänk på att inte skicka in personuppgifter. Om du vill ha svar på en fråga kan du istället använda formuläret ”Lämna en synpunkt”.
Om du ändå skickar in personuppgifter via detta formulär hanteras uppgifterna av Kommunstyrelsen och kan eventuellt lämnas vidare till annan verksamhet inom Örebro kommun i syfte att förbättra vår service.
Här hittar du mer information om hur vi hanterar personuppgifter.
Tack för ditt svar!
Du har nu hjälpt oss att förbättra våra webbplatser.