Bokblogg: Starka känslor och utbrott – bemöt, förstå och förebygg, av David Edfelt

Barns starka känslor i förskolan – en vardagsutmaning

Starka känslor och utbrott är ett återkommande tema när jag i egenskap av psykolog träffar förskolepedagoger i konsultation. Det är vanligt att vi pratar om frågor som till exempel ”Hur ska vi möta barnet i ett utbrott?”, ”Vad kan göras för att hjälpa barnen hantera sina känslor?” och ”Finns det något vi som arbetslag kan göra för att undvika att hamna i liknande situationer igen?”. I den här boken svarar David Edfelt på dessa och liknande frågor.

Syftet är att hjälpa oss att förstå barnet och situationen, snarare än förändra barnet. Ett citat av den amerikanska barnpsykologen Ross Greene som ofta används när vi försöker förstå barn som hamnar i utbrott är ”Kids do well if they can”, vilket vanligtvis översätts till att ”Barn gör rätt om de kan”. I boken utvidgas det till att ”Barn vill om de kan eller får hjälp att kunna” (s.19). Det betonar vikten av att vuxna finns för att stötta barnet vid behov.

I inledningen introducerar Edfelt ett systematiskt arbetssätt för att möta barn med starka känslor. Modellen kallas Bemöt-förstå-förebygg och ”innebär att först bemöta barnet i situationen, efter bästa förmåga. Därefter gäller det att försöka förstå vad som hände, för att sedan förebygga att det händer igen” (s. 6). Jag tycker det är ett bra sätt att sammanfatta synen på arbetet med barn som har nära till starka känslor. Ibland kan fokus hamna i att antingen hantera situationen eller förebygga, när det egentligen handlar om både och. Med det sagt är det inte ett enkelt arbete för oss vuxna, men nödvändigt för barnets bästa.

Från teori till bemötande och förebyggande av utbrott

Boken är indelad i fyra delar som på olika sätt bidrar till perspektiv i arbetet med starka känslor och utbrott. Den första delen "Barn är olika" är mer teoretisk och tar upp ämnen som exempelvis gener och miljö, funktionsutveckling, empati och stress. De tre andra delarna "Bemöt", "Förstå" och "Förebygg" har mer praktisk inriktning och bygger på det systematiska arbetssättet som beskrevs i inledningen. Här lyfter författaren fram de olika faserna av ett utbrott, hur du som vuxen kan göra för att behålla lugnet, olika sätt för att analysera situationen som inträffade samt vad som kan göras för att förbättra barnets tillvaro på förskolan på sikt.

På lite drygt 80 sidor får läsaren ta del av allt från teoretisk bakgrund till vardagsexempel och reflektionsfrågor. Just frågorna inbjuder till att diskutera ämnet med kollegorna, eller åtminstone reflektera på egen hand. Bland de första reflektionsfrågorna är: ”I vilka situationer på förskolan ser vi mest starka känslor? Vilka känslor ser vi då och hur tar de sig uttryck?”.

Jag hade gärna sett en lite längre bakgrund om känslor utöver det som står, för att läsare ska kunna ta sig an frågorna. Vilka känslor finns? Vad fyller de för funktion? En stor del i att hjälpa barnen att sätta ord på och hantera starka känslor är att som vuxen ha koll på sina egna känslor, något som lyfts i bokens senare del.

Om du har läst något om lågaffektivt bemötande tidigare så kommer du känna igen det mesta av innehållet i boken. Det kan därför vara en bra repetition eller sammanfattning vid behov. Jag tror att det är en bra bok för arbetslag som vill öka kunskapen om barn med starka känslor genom att läsa och diskutera något tillsammans.

Eftersom boken är kortfattad och lätt att ta till sig men ändå (relativt) heltäckande kan den passa oavsett tidigare erfarenheter och kompetens kring ämnet. Även om boken är skriven för förskolans pedagoger kan den också vara aktuell för personal som jobbar med barn i tidig skolålder, till exempel i förskoleklass och fritidshem.

Förändringsarbete i förskolan gör vi tillsammans

Genomgående skriver David Edfelt om vikten av systematiskt arbete för att kunna förändra. Läsaren får bland annat stödfrågor för att analysera de olika faserna i ett utbrott och exempel på hur man kan behålla lugnet i en stressad situation. Jag fastnar för sammanfattningen på slutet (s. 78–80) som stegvis guidar genom en förändringsprocess. Varje steg är beskrivet enkelt och konkret. Målet kan vara att minska antalet utbrott och deras intensitet, men förändringen kan lika gärna ha fokus på en rutinsituation som påklädning, mat eller samling.

Ett förändringsarbete är ett tillsammansarbete. Det tycker jag blir tydligt i följande citat från boken:

De barn som gång på gång krockar med tillvaron, som bryter ihop i gråt, som skriker, slänger saker, slår andra eller som går in i sig själva och ”stänger av”, behöver vuxna som förstår dem. Med förenade krafter går det att åstadkomma förändringar som skapar bra stunder i förskolans vardag. (s. 81)

Jag ser boken som en påminnelse och incheckning inför det nya verksamhetsåret. För tillsammansarbetet gäller inte bara barn med starka känslor, utan allt arbete som görs i förskola och skola!

/Anna Dahlberg, psykolog i förskola och skola Örebro kommun