Bokblogg: Språkrika utemiljöer i förskolan, av Moa Bäversten och Emilia Larsson Samoladas
Författarna till den här boken arbetar båda som förskollärare, parallellt med att skriva och föreläsa, och det märks på deras miljöbeskrivningar och exempel att de har en god förankring i förskolans värld. Boken är fylld med bilder och situationer som inspirerar och utmanar läsaren att reflektera kring sin egen verksamhet utifrån ett språkutvecklande perspektiv.
I inledningen av sin bok skriver författarna:
I den här boken vill vi rikta fokus på allt språkande som sker i förskolans utemiljö. Men även allt det potentiella språkande som skulle kunna uppstå om vi medvetet planerade för det (s 12).
Efter att ha läst, burit med mig och diskuterat boken med kollegor ser jag att det är en bra sammanfattning av vad boken vill ge läsaren och ett mål som de uppfyller.
Forskning och vardagsexempel
I boken varvas aktuell forskning med illustrerande exempel från förskolans vardag vilket gör boken lättläst och lättillgänglig. Ibland kan litteratur med många forskningsreferenser upplevas som svårläst men här lyckas författarna hela tiden förankra forskningen i förskolans vardag vilket gör den relevant och begriplig. Ett plus är också de tipsrutor som dyker upp i slutet av varje kapitel och som kan fungera som diskussionsstartare när till exempel ett arbetslag använder boken i sitt kollegiala lärande.
Språklig sårbarhet i utemiljöer
En annan viktig aspekt som löper som en röd tråd genom hela boken är hur författarna lyfter fram och hela tiden har med tankar kring de barn som av olika anledningar hamnar i språklig sårbarhet i våra utemiljöer, exempel på det kan vara hur bildstöd som visualiserar hur det går till när man väntar på sin tur i rutschkanan kan hjälpa eller att ha olika material till en hinderbana och ha bilder på materialen vilket gör att barnens förmåga att beskriva materialen slipper stå i vägen för leken.
Om skogen som språkligt centrum
Jag vill också uppmärksamma kapitlet om skogen som språkligt centrum. Författarna beskriver hur det kan vara svårare att planera för att ta tillvara skogen som ett språkligt sammanhang eftersom sammanhanget styrs av skogens föränderliga och varierade miljö och vad barnen fokuserar på. Samtidigt är det just de förutsättningarna som gör skogen till en så utmanande språkstimulerande miljö utan begränsningar.
Vi vuxna behöver ta på oss andra glasögon och vara beredda på det oväntade. För det är när språkglasögonen är på som vi kan ta tillvara på det språkande som exempelvis hålet vid stenen bjuder in till. När vi ser språkandet i alla dess oväntade och planerade sammanhang, kan vi också möta barnen där de själva är, i det som har fångat deras intresse (s. 161).
Sammantaget är det en bok med många praktiska och konkreta tips och förslag på hur förskolan kan arbeta för att skapa en språkutvecklande utbildning och undervisning, både på gården och i skogen. Boken kan läsas i sin helhet men olika arbetslag/förskolor kan också välja enstaka kapitel att arbeta med utifrån det utvecklingsfokus de har just nu, till exempel ”barns berättande” eller ”skogen som språkligt centrum”.
/Lina Pettersson, biträdande rektor, Latorps förskola
Senast uppdaterad:
Tack för ditt svar!
Berätta gärna vad vi kan göra bättre på den här sidan för att förbättra webbplatsen! Vi har ingen möjlighet att svara, men dina synpunkter är värdefulla för oss. Tänk på att inte skicka in personuppgifter. Om du vill ha svar på en fråga kan du istället använda formuläret ”Lämna en synpunkt”.
Om du ändå skickar in personuppgifter via detta formulär hanteras uppgifterna av Kommunstyrelsen och kan eventuellt lämnas vidare till annan verksamhet inom Örebro kommun i syfte att förbättra vår service.
Här hittar du mer information om hur vi hanterar personuppgifter.
Tack för ditt svar!
Du har nu hjälpt oss att förbättra våra webbplatser.
